söndag 31 augusti 2008

Bodil Malmstens Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån

Den inre biografen brukar alltid spela upp rikligt med bilder då jag läser böcker, men en det finns alltid ett tomrum på vita duken -romangestalterna hafva inga ansikten. De hafva frisyr, längd, bredd, allting sådant, men inget ansikte. Där ansiktet funnes voro blott en suddig fläck. Då jag läste Bodil Malmstens bok Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån fick romanens huvudfigur Maurice Lind dock ansikte efter blott några få rader: Maurice Lind fick hos mig Mikael Nyqvists gestalt. Vilken upplevelse att läsa en roman och ha ett ansikte att ge mimik och uttryck åt, det har jag aldrig tidigare upplevt, vad jag kan minnas. Konstigt, jag kan inte för mitt liv förstå varifrån det kom, men helt plötsligt stod Micke N. där på Maurice Linds plats, alldeles oförklarligt. Inte för att jag beklagar mig, tvärtom förtjuste det mig övermåttan att ha Micke N. i huvudet och som sällskap under de långa dryga timmarna i bussen, ety han är den stiligaste karl jag vet näst Min Egen Man som är så plågsamt vacker att det gör ont att titta på honom.
En lättsam inledning av tankarna kring Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, en tragedi om en man som står i ruinerna av en tillvaro han själv, av alldeles egen förskyllan, alldeles oaktsamt, förstört: den högt älskade hustrun är gift med en annan man.; den högt älskade dottern har förskjutit honom, vill inte längre veta av honom. Och allt är han förtjänt av, ety han äro en stor, om än ömkansvärd, skithög.
Jag förundras över Bodil Malmstens förmåga att ge uttryck åt Maurice Lind, göra hans röst trovärdig, en mans. Inte för ett ögonblick tvivlar man på att det är en man som talar, något som den i romanförfattandet vitt spridda, om än ej allenarådande, seden att män skildrar män och kvinnor skildrar kvinnor ofta gör intellektet och huvudsliga cinematek inställda på. Kanske skulle en manlig läsare upplevt saken annorlunda, men för mig är Maurice Lind tvivelsutan "en riktig man".
Jag förundras också över Bodil Malmstens sätt att avkläda sin Maurice Lind, göra honom hudlös och sårbar, obarmhärtigt, med precision och samtidigt moderligt ömt finna hans mest ömma, punkter, öppna upp honom, blottlägga hans veka liv, uppvisa honom i hans ynkedom och förtvivlan. Naken står han där, patetisk, uppfuckad in till märg och ben, lamslagen av vad han gjort med det goda i sitt liv, hur han förstört det, sjabblat bort det, och fortfarande förstör och sjabblar bort allt, det enda som egentligen är värt att ha.

Denna rara dedikaton står att läsa på försättsbladet till min Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån.


Det är utan frustration, utan att ta avstånd, fördöma, man ser Maurice Lind blint dekonstruera, rasera sitt liv. Hans ånger och förtvivlan lyser svart mellan varenda rad, och någonstans förstår man hans position, hur han med omedveten medvetenhet, ja, faktiskt!, försatt sig i en position där han låst av ångest inte längre har förmåga att påverka sitt liv, hejda den malström av destruktivitet han själv underblåst och nu tappat kontrollen över.
Svärta och förtvivlan är namnet på denna roman som kommit att bli mig oändligt kär, just för att den så trovärdig och insiktsfullt berättar om, får oss att uppleva, hur det är att panikslagen och oförmögen stå och se på hur man själv låter sitt liv rinna en ur händerna, utan att förstå sin egen passivitet och vanmakt:
Humlor kan inte flyga, men eftersom humlan inte vet det flyger den ändå.
Jag flög.
Tills en dag jag inte flög mer. Förstod att jag inte kunde det, föll och låg kvar, ingen kraft att ta mig upp, inte en chans.
Det medföddas tragedi, den dag det inte går längre, går det inte alls. (33)

Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån är en underbart mörk och vacker bok - läs den.

La Bibliofille

15 kommentarer:

  1. Oh, jag har tänkt läsa den enkom för titeln, men det var en massa år sedan.. kanske är det dags snart.. :)

    SvaraRadera
  2. Härligt att du som arbetar i bokhandel skriver om en bok från 1994 (pocket 1996).
    Litet sorgligt, tycker jag= Lena K E, att så många bokbloggar annars handlar om nyutgivet, samtidigt som bokhandeln har kort lagerhållning, samtidigt som få vuxenbibliotekarier "bokpratar" om icke-nyutkomna böcker - i den mån de alls "bokpratar".
    Böcker är ju inga färskvaror!

    Bodil Ms kastanjebok är en intressant studie i en konstnärs sammanbrott, men hör inte till mina favoriter i hennes produktion. Jag tycker mer om den bitska och tuffa prosan i UNDERGÅNGARENS SÅNGER.

    Självupptagen mer än självanalyserande (men vacker att beskåda) är HÖR BARA HUR DITT HJÄRTA BULTAR I MIG. Den var en besvikelse.

    Underbar är däremot B Ms frenesi i första Finstére-boken.

    Och som poet är hon emellanåt genialisk. Poesifavorit:
    DAMEN, DET BRINNER!

    SvaraRadera
  3. "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig" var den första av Bodil Malmstens alster jag läste, och jag uppskattade boken mycket, för en existentialist som jag själv gav den mig otroligt mycket. Har också läst "Kom och hälsa på mig om tusen år", "För att lämna röstmeddelande tryck *" och "Mitt första liv - den gudarna älskar dör inte", och tyckte mycket om även dessa, men det var något särskilt med kastanjerna! Ser verkligen fram emot att stifta bekantskap med Bodils tidigare ordkonst, bland annat står hennes samlade dikter och väntar i min bokhylla.

    Böcker är absolut inga färskvaror, och jag delar den sorg Du beskriver. Visst förtjänar nya böcker också att läsas, men gammal är ändå äldst!

    SvaraRadera
  4. Å andra sidan är det många av litteraturbloggskribenterna som, liksom jag själv, arbetar med böcker, och som med nödvändighet läsa främst nyheter just för arbetets skull. Det är ju de nya böckerna som får störst utrymme i alla medier och därför också dessa som människor i allmänhet intresserar sig för mest.

    SvaraRadera
  5. Hos mig såg Marcel ut som en blanding av Yves Montand och Marcello Mastroianni!

    SvaraRadera
  6. Hos mig såg Marcel ut som en blanding mellan Yves Montand och Marcello Mastroianni!

    SvaraRadera
  7. Sorry masskommentering, jag skyller på Blogger!

    SvaraRadera
  8. Bodil är vacker författarkonst för mig. Jag stod och plockade med Kastanjerna häromdagen, då det är en av de jag råkar ha olästa av just henne. Tänk, det är så många som har en massa minus att säga om henne, "självupptagenhet" nämns ofta ja. Inte ett spår av detta upplever jag, inte alls på ett sätt som stör i alla fall. Att hennes jag, eller skrivarjag, finns med är för mig snarare något gott. Jag får så många tankar, så mycket fint. Varje gång. Hm. Det upphör aldrig att fascinera mig, hur alla läsare kan tolka så olika. Något jag tycker om förvisso. Friheten. Nåväl. Jag ska läsaläsa, snart!

    SvaraRadera
  9. Caroline: Mastroianni och Montand, hmm... Inte så illa... Inte illa alls!
    Självklart är det Bloggers fel, det är det alltid ;)

    Lisan: är helt enig med Dig ifråga om Bodil! Anser inte heller att hennes självupptagenhet stör, då hon samtidigt visar på en väldig självinsikt, och sätter sig själv i relation till världen i stort på ett sätt som gör att man själv kan identifiera sig med henne (fast hon säger att hon inte tycker om när hennes läsare gör det). Och som hon vet att skriva och formulera sig!

    SvaraRadera
  10. Hej! Jag visste absolut inte att det är så, som Lisan skriver, att Bodil Malmsten ofta anklagas för självupptagenhet. Jag trodde att författaren och bloggaren Bodil Malmsten var enormt populär. Men är det så, då ångrar jag verkligen att jag använde ordet - för oftast har Bodil Malmsten (som La Bibliofille påpekar) underbar självinsikt.
    Min kärlek till Bodils författarskap har jag manifesterat i två essäer.
    "Vid världens ände" i min bok "Fler systrar" och "Bodil Malmsten" i "52 kvinnliga författare".
    Lena K E

    SvaraRadera
  11. Och i mitt huvud blev Maurice illustrerad av Kjell Bergqvist! Lustigt det där...
    Är också fascinerad av hur man verkligen köper att det är en man, att man inte tänker på att det är en kvinna som författat boken. Det är bra skrivet då!
    Och som kommentar om bloggandet om nya böcker, får jag väl skjuta in att iaf jag bloggar om de böcker jag läser som kommer som de faller sig, mer sällan nyutkomna än sådana jag fallit för på bibliotekets rekommendationshylla. Kan inte gå på biblioteket utan att låna hem minst tre böcker! Det är förfärligt, det blir så tungt att bära varje gång. Och böcker hemma har jag ju olästa också. Jag får skylla på er bibliotikariers goda smak!
    Läs gärna min reflektion över boken:
    http://pieces.ninda.com

    SvaraRadera
  12. Mina: visst är det fascinerande med författare som verkligen lyckas inta "det andra könets" position! Tycker också att det är en välskrivningsmarkör, men kan inte låta bli att undra om en man skulle ha tyckt likadant, om män också finner Bodil Malmstens porträtt av Maurice Lind som trovärdigt. Det är sällan jag upplever att män skildrar kvinnor på ett trovärdigt sätt, oftare att kvinnor skriver om män bättre, och har det senaste börjat fundera på om det beror på att män "inte kan" (grov generalisering), eller om jag bara inte märker när kvinnliga författares mansfigurer inte fungerar av den enkla anledningen att jag inte är man själv. Det finns mycket att fundera på!

    Tack för Din länk!

    SvaraRadera
  13. Hej där! Inte snyggt att inte länka till bildstölden, som jag snodde! ;) http://www.flickr.com/photos/pivic/1616994648

    SvaraRadera